Det var en åtta kilo lättare Christopher Kviborg som klev ut på Järfälla IP för två veckor sedan i träningsmatchen mot FC Jakobsberg – och det kunde inte ha börjat bättre då han blev målskytt och utsedd till matchens lirare. I dag tisdag tar FC Samp emot FC Tre Laxar i årets andra träningsmatch, och Kviborg vet vad som krävs för att vinna. I intervjuen nedan pratar han tankarna inför matchen, insatsen mot Jakobsberg, rollen som anfallare och hur det är att vara klubbens omslagspojke – den som har pressen på sig.
Christopher Kviborg, du stod för en fantastisk insats senast mot FC Jakobsberg. Ett mål, men bud på mer och du blev dessutom utsedd till matchens lirare. Hur går tankarna inför morgondagens match mot FC Tre Laxar?
– En väldigt fin start både för laget och för mig personligen. Det var bra många år sedan jag var så här pass vältränad, även fast det är en bit från toppformen fortfarande. Jag har dock droppat åtta kilo och känner mig klart rappare i steget och även flåset har fått sig ett steg i rätt riktning. Hur har jag då lyckats med detta undrar läsarna säkert? Jo, ölen är utbytt mot ren sprit och mitt konstanta tobaksintag har fokuserats på mer finkalibrigt rökmaterial. Tankarna inför matchen är att fortsätta på inslagen väg. Att hålla bollen på backen och att hela tiden stå upp för varandra.
Imorgon väntar ett betydligt tuffare motstånd och koncentrationen i avslutsfasen kommer spela en viktig roll, till skillnad från senast där skärpan inte var fulländad. Hur ser en anfallare på det?
– Skärpan i avslutningslägena är det som urskiljer en bra anfallare mot en högst medioker sådan. En av få vassa egenskaper för min egen del är just avsluten där jag brukar få till en rätt hög utdelning. Det är dock väldigt mycket som ska klicka för att så ska ske, i grund och botten handlar det väldigt mycket om självförtroende där i den bästa av världar ett tidigt bra ingripande i en match kan räcka långt.
Många hävdar att du är klubbens stjärna, omslagspojke. Man behöver inte vara en raketforskare för att räkna ut den press som kommer i och med det. Hur handskar du det?
– Jag har alltid haft pressen på mig att göra mål, men främst från junioråldern. Med ålderns rätt har målfabrikationen avstannat och jag har mer och mer anpassat mitt spel till att sätta upp lagkamraterna i bra lägen. Med det sagt saknar man inte målen, för en anfallare är målen en drog. Lite som för Matte Büman och förtäring av skaldjur – det hela går i en vacker symbios. Att jag är klubbens stjärna som fotbollsspelare är långt från någon sanning, däremot utanför planen finns fog för det. I Stockholms krogliv ger man eller så tar man, jag ger – främst mina pengar då, till barerna. Men jag trivs med den rollen du nu beskriver i och med frågan, ödmjukhet har alltid varit min främsta egenskap.
