Perfekta väderförhållanden, färre bakfulla spelare än vanligt och en galen offensivt balanserad trupp peggade upp för en fotbollsfest på Essinge IP under söndagseftermiddagen.
Men det ska ju spelas fotboll i praktiken också – och den här gången, precis som så många gånger tidigare under våren, gick absolut ingenting FC Sampierdareneses väg.
Laget ställdes mot GIH (vi hade väntat oss lite bättre scoutingrapporter från nyexaminerade Hermano Hansson, just från GIH alltså, men uppenbarligen har de också 250 man i truppen vilket gör det hela något svårare) som liksom FC Samp hade blott två segrar på säsongens inledande fem matcher. Dessvärre skulle det bli tre till antalet i segerkolumnen för GIH när matchen var färdigspelad.
Det var hemmalaget som inledde matchen bäst, mycket tack vare sin skicklige lagkapten på det defensiva mittfältet (ett föredöme som kapten, för övrigt). Det tog cirka 20 minuter innan Samp successivt kom in i matchen och när Marcus Sennewald äntrade planen och började hålla i boll fick för dagen helvitaklädda Samp mer lugn och ro.
Därför kom GIH:s 1-0 på en tafflig och onödig kontring verkligen som ett slag i ansiktet. FC Samp blev tagna på sängen och den efterföljande tiominutersperioden var inte bra. Sedan satte sig matchen på allvar. GIH blev trötta, Samp fick i gång ett högre passningstempo och som en skänk från ovan styrde Hermano Hansson – uppsprungen från sin mittbacksposition – in Sennewalds skott fram till kvitteringen.
1-1 i paus, vind i seglen för Samp. Allt var upplagt för att kliva ut i andra och ta med sig en fin avslutning. Något som också var fallet, rent spelmässigt.
För FC Samp gjorde en betydligt bättre andra halvlek – men ALLT som heter sista tredjedelen gick emot. Tolga Duran cykelsparkade i ribban, Simon Eriksson hade också en i överliggaren och borde fått två straffsparkar med sig (en GIH-spelare erkände att han tog med hand två gånger i eget straffområde), Johan Ernheim var nära att göra livets mål från distans och allt däremellan styrdes bort i sista sekund av ett ändå vilt kämpande GIH.
Åt andra hållet? Well, vår käre Tobias Rosvall i kassen hade inte mycket att stå i under den andra akten men fick ändå släppa två enormt oturliga mål bakom sig. Ett självmål som styrdes in från ett inlägg, och en efter hörna där markeringen inte var hundraprocentig.
FC Sampierdarenese vann bollinnehavet med 82-18 och antalet målchanser med 20-5. GIH vann matchen med 3-1.
Som om förlusten i sig, den fjärde för säsongen, inte var nog så skadade sig dessutom årsdebutanten tillika storstjärnan Olle Eriksson redan i den första halvleken.
Det var inte FC Samps dag på något plan. Men spelschemat är tufft och matcherna duggar tätt hela juni och laget lovar att avsluta vårsäsongen på bästa möjliga sätt. I nästa match vänder det.
Tre guldstjärnor från matchen:
Hermano Hansson – en ledargestalt och ett föredöme på planen. Resolut i försvarsspelet och en lite överraskande målskytt.
Simon Eriksson – Hade 52 inlägg från sin vänsterkant under matchen, en boll i ribban och borde fått ett par straffar med sig. Hans insats var värd ett bättre öde.
Marcus Sennewald – Fick inte till det till fullo i kombinationsspelet med sina anfallskollegor, men vi ser vilken enorm potential och kapacitet här finns. Grym touch, bra spelförståelse och nästa match är han involverad i fyra mål. Garanterat.